Om språken i mitt liv

Så bloggar jag nu för första gången på svenska. Det känns lite annorlunda och ovant sådär, har blivit mer van att uttrycka mig på engelska än mitt modersmål. Det är konstigt hur språk egentligen fungerar och hur hjärnan relaterar till dem. Jag vet inte hur ofta jag har förbannat mig över situationer då jag inte kommer på svenskans motsvarighet till det engelska ordet jag har i skallen. Jag vet exakt vad det betyder men jag kommer bara inte på vad det heter på svenska. Det är ganska skrämmande kan jag tycka. Det har ju inte underlättat heller att jag bott och jobbat utomlands (där jag enbart talat engelska, isländska och lite tyska) under längre perioder ett antal gånger de senaste åren. Och att jag gick ett engelskspråkigt program på gymnasiet gjorde ju inte saken bättre. Jag får väl skylla mig själv antar jag. Därför tänkte jag starta den här bloggen, som en slags kompensation för all engelska i mitt liv.

Så mycket nöje antar jag ;)